Att få följa och lära av människor som genomgår svåra händelser; det är ju ett privilegium. Jag skulle ju inget annat vilja än att det inte skulle behövas ett program som detta, för tänk vad underbart om människor slapp bli så sjuka. Men det är livet, och det gäller ju att lära sig leva med livet. Det är väl det som livet går ut på. Att alltid göra livet till det bästa livet.
Jag älskar verkligen mitt liv. Det innehåller så mycket som jag älskar. Jag tycker nog att jag och Daniel är bra på att berätta för varandra vad vi känner, visa vår kärlek för varandra, men efter ett sånt här program tror jag nog att vi kan bli lite bättre. Och jag tror nog att jag kan bli än bättre att visa och berätta för min familj och vänner.
Jag har ju massor av människor runt omkring mig som bara finns här, och det älskar jag dem för. Att bara finnas här är något av det finaste som finns, och jag hoppas att människor runt omkring mig känner att jag finns där för dem på samma sätt.
Det är inte så ofta om jag tänker så mycket på sådana här saker. Det är ju på något sätt så självklart, men ingen vet om livet ser likadant ut imorgon. Därför ska vi kanske tillfället i akt och berätta för våra kärlekar om vår kärlek.
